Att svenskar är galna i deckare tror jag att de flesta håller med om. Både svenska och engelska. Kommisarie Morse, Morden i Midsomer, Beck, Van Veeteren osv. Det finns några stycken att välja på. Gemensamt för de flesta av de här film/-tvserierna är att det görs på tok för många filmer eller avsnitt. Jag såg nyligen alla Beckfilmer med Peter Haber i huvudrollen och det var ingen angenäm upplevelse. Det blir väldigt fort upprepande och ofta är det så att man försöker slänga in någon form av relationsdrama i det hela för att kompensera mot allt det otäcka och kriminalrelaterade. Tyvärr så är det så att ofta blir de här relationsbitarna väldigt löjliga och ej trovärdiga. Möjligen för att de inte har bearbetats ordentlig från början, från manus. Möjligen också för att det är så genomskinligt att de enbart är med bara för att det ska finnas något vid sidan av alla brott och straff och sådant.
Hur som helst så har jag sett två av Van Veeterenfilmerna nu de senaste dagarna och jag måste påpeka att de faktiskt håller ganska bra klass. Mycket bättre än Peter Haber-Becktramset som har pågått alldeles för länge. Sammanlagt så finns det nio Van Veeterenfilmer, som är baserade på böckerna av Håkan Nesser. Undantaget var vissa stunder i den andra filmen, Återkomsten, där de försökte sig på ett triangelrelationsdrama poliserna emellan som kändes lite pajigt. Men överlag så är de faktiskt mycket sevärda. Får se om fallet är så hela vägen ut.