Idag skulle Paul Newman fyllt 86.

 

Det här är en film som jag filmat och klippt ihop. Inte helt illa trots skakig bild (jag cyklade faktiskt samtidigt) och en ganska dålig digitalkamera.

Nu har jag sett samtliga av Kubricks filmer.
Nedan så är alla filmer uppradade efter typ av film sedan efter det så står titel, årtal och mitt betyg.


Dokumentärfilm:
[X] Day of the Fight - 1951 - 1/5
[X] Flying Padre - 1951 - 2/5
[X] The Seafarers - 1953 - 2/5

Novellfilm:
[X] Fear and Desire 1953 - 2/5
[X] Killer's Kiss - 1955 - 3/5

Långfilm:
[X] The Killing - 1956 - 4/5
[X] Paths of Glory - 1957 - 4/5
[X] Spartacus - 1960 - 3/5
[X] Lolita - 1962 - 3/5
[X] Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb - 1964 - 5/5
[X] 2001: A Space Odyssey - 1968 - 5/5
[X] Clockwork Orange - 1971 - 4/5
[X] Barry Lyndon - 1975 - 4/5
[X] The Shining - 1980 - 4/5
[X] Full Metal Jacket - 1987 - 4/5
[X] Eyes Wide Shut - 1999 - 4/5

Många av filmerna är inte långt ifrån ett högre betyg. Full Metal Jacket och Eyes Wide Shut ligger väldigt nära en femma i betyg. Samma sak hade gällt The Shining om inte Shelley Duvall hade spelat så fruktansvärt dåligt i den filmen. Dokumentärfilmerna gjorda i början av 50-talet är inga höjdare direkt. Men man ska tänka på att de var beställningsjobb.

2001: A Space Odyssey
IMDb, Filmtipset, Trailer
Betyg: 5/5

Om jag måste nämna endast tre ord om filmen 2001: A Space Odyssey så blir det följande:
Perfektionism. Snygg. Trovärdig.
Den som är någorlunda kunnig och påläst när det gäller Stanley Kubrick känner till att han var perfektionist ut i fingertopparna. Det finns inte en detalj i hela filmen som inte är genomtänkt. Filmen är oerhört snygg. Den ger ett ljust, rent och fräsht intryck. De här två komponenterna, Kubricks perfektionism och den stilrena designen, ger tillsammans en mycket trovärdig bild av den dåvarande framtiden (filmen gjordes 1968 och utspelas 2001, vilket innebär att 2001 låg i framtiden 1968).
Filmen handlar om den första bemannade resan till Jupiter. Besättningen består av sex individer. Tre av dessa är vetenskapsmän inom olika områden, de ligger i nedfrusen dvala då de inte behöve förrens vid själva ankomsten till Jupiter. Anledningen till detta är för att spara luft och mat. Ombord är även två piloter som ser till att rymdskeppet fungerar korrekt. Den sjätte individen består av super-datorn HAL. HAL är mycket intelligent och liknas vid en människohjärna. HAL är koll på allt som händer ombord och fungerar tillsammans med piloterna som skeppets mekaniker.
David och Frank, de två piloterna, misstänker att något inte står rätt till. En känsla av att inte vara ensamma smyger sig på. Delar av skeppet fungerar inte som det ska. Frank ger sig ut på rymdskeppets utsida för att reparera det trasiga. Under denna reperation inträffar en olycka av något slag som slungar Frank rakt ut i rymden. David bevittnar delar av detta och ger sig ut i en rymdkapsel efter Frank. På väg tillbaka med Frank får David insikt om vad det är som händer och vad som är problemet. Något som skulle få den minst klaustrofobiske skrajare än skrajast.
Mer än så här kan jag inte skriva om själva handling då det vore att berätta för mycket.
Scenografin är helt makalös i den här filmen. Den är så förbannat snygg att det är lätt att glömma att den är gjord 1968. Den utklassar de flesta science fictionfilmerna med hästlängder. Då ska man komma ihåg att många science fictionfilmer är gjorda efter 1968 och har tillgång till bättre utrustning och teknik.
Ett mycket smart drag av Kubrick var att låta slutet vara öppet för egna tolkningar. De ovana filmtittarna kanske inte tycker om det då de gärna vill ha filmer förklarade enkelt för sig. Men vad är för fel att för en gångs få tolka på egen hand och fundera kring något?

Just nu håller jag på och ser de filmer av Stanley Kubrick som jag inte tidigare har sett. Jag har bara tre kvar nu.

Dokumentärfilm:

Novellfilm:
[X] Fear and Desire
[X] Killer's Kiss

Långfilm:
[X] The Killing
[X] Paths of Glory
[X] Spartacus
[X] Lolita
[X] Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb
[  ] 2001: A Space Odyssey
[X] Clockwork Orange
[  ] Barry Lyndon
[X] The Shining
[X] Full Metal Jacket
[  ] Eyes Wide Shut

Så här långt är jag mycket imponerad av Kubrick. Inte en endaste av de långfilmer jag sett med honom är dålig. Det mest fascinerande med honom (i mitt tycke) är att han har tagits sig an så många genrer. Han har gjort, skräck, krig, komedi, science-fiction och mastodontfilm, han har filmatiserat flera böcker.

 

Mycket rolig stand-up av Richard Pryor. Man känner ju igen karaktäriseringarna från diverse filmer.

 

Jag håller för tillfället på att se igenom de Draculafilmer som gjordes genom det engelska filmbolaget Hammer. I dessa filmer har Christopher Lee rollen som Dracula.

Trailern ovan är från Draculaparodin Dance Of The Vampires som jag är väldigt förtjust i.

Det vore kanske dags för lite Hasse & Tage igen...

Jag har precis sett Du Levande av Roy Andersson. Du Levande är en slags uppföljning/fortsättning på Sånger Från Andra Våningen. Den sistnämda såg jag igår. Grejen med den filmen var att jag hade så oerhört höga förväntningar på den innan jag såg den då jag hade hört och läst så mycket bra om den. Visst det är en väldigt bra film utan tvekan. Men det är sällan bra att ha höga förväntningar inför något för de är ofta lite väl höga för att uppfyllas.

Här är två bra klipp (av många) ur Du Levande: